SM 1974: Historien om en giftgrön bil som ingen trodde på

Fem minuters läsning

Det finns en sorts envishet som inte handlar om att vinna till varje pris, utan om att fortsätta ställa upp trots att ingen räknar med en. Det är den historien det här egentligen handlar om — bilarna och årtalen är bara detaljerna som bär upp den.

1971 kom Hasse Nyström över ett restlager maskinfärg: en giftgrön nyans utan given plats i någon katalog. Han döpte den, utan tvekan, till Comfortgrönt och lät måla bilarna i den. Inte för att färgen var vacker i konventionell mening, utan för att den obestridligt var deras egen.

Teamet som körde dessa bilar tillhörde inte de som förväntades vinna. De körde små, oglamorösa familjebilar — "Hundkojor" kallades de, efter sin kantiga form — i en klass där konkurrensen var obarmhärtig. Det är lätt att i efterhand kalla en sådan början blygsam. Men blygsamhet och envishet är sällan samma sak. Den ena ber om ursäkt. Den andra gör det inte.

Bland förarna fanns Lennart "Svart-Ola" Persson, som redan ett decennium tidigare visat vad han var kapabel till. 1974 tog han hem SM-titeln i sin klass, i en giftgrön bil som formellt sett aldrig borde ha varit någons favorit. Året därpå uteblev framgångarna, och han lade hjälmen på hyllan för gott. Så slutar många sådana historier — inte i ett fyrverkeri, utan i en tystnad som infinner sig utan dramatik.

Det som återstår är inte segertåget, utan principen bakom det: att något ingen bad om, och något ingen räknade med, kan bära ett namn hela vägen till toppen — om någon vägrar sluta försöka. Det är samma princip vi bär vidare, femtio år senare, i en helt annan form.