Mannen som spelade trummor och körde Formel 1

Fyra minuters läsning

Vissa liv rör sig längs en enda, tydlig bana. Andra vägrar hålla sig till en. Slim Borgudd tillhörde den andra sorten, och det är svårt att berätta om honom utan att erkänna att han aldrig lät sig definieras av en enskild sak.

Han körde en gång för Comfort Racing, innan han lämnade oss för en Hillman Imp och gick vidare mot allt större racingklasser. Det är där de flesta racinghistorier skulle sluta — en förare som blev bättre, snabbare, och till slut for vidare bortom det stall som en gång gav honom en startplats. Men det som gör Borgudd ovanlig är vad som fanns vid sidan av racingbanan hela tiden: en trumpinne i samma händer som höll ratten.

Han tog sig till slut ända till Formel 1, ett av mycket få svenska namn som någonsin gjort det. Samtidigt, i ett helt annat sammanhang, satt han bakom ett trumset — kopplad till några av den svenska musikhistoriens mest kända inspelningar. Två världar som sällan möts, buret av en och samma person, utan att den ena någonsin behövde ge vika för den andra.

Det säger något om vilken sorts människor som en gång rörde sig genom depåerna vi själva var en del av. Inte enkelspåriga, inte definierade av en enda ambition, utan människor som vägrade välja bort halva sig själva för att passa in i en enskild berättelse.

Det är en påminnelse värd att bära vidare: att det mest intressanta hos en person sällan är det som är renodlat, utan det som vägrar vara det.