Arkivet

Underkategorier

• Comfort Racings historia

  Idag är Comfort Racing ett smyckesmärke för kvinnor och män. Det här är en saklig genomgång av företagets utveckling från grundandet 1966 fram till idag, för den som vill förstå bakgrunden i sin helhet.

  1966 — Grundandet

  Comfort Racing grundas av Hasse Nyström och Arne Lindgren, i en liten lokal på Kungsholmen i Stockholm. Verksamheten inleds med import och försäljning av växelspaksknoppar, vilket lägger grunden för företagets fortsatta utveckling inom biltillbehör.

  Expansion

  Verksamheten växer och butiker öppnas i Stockholm, Göteborg och Malmö. Lagerverksamheten förläggs till Gislaved.

  1971 — Racingsatsningen inleds

  Idén att tävla med egna racingbilar utvecklas som ett sätt att marknadsföra företagets produkter. Samma år kommer Hasse Nyström över ett restlager maskinfärg i en illgrön kulör. Färgen döps till Comfortgrönt och används för att lackera samtliga racingbilar.

  1971 - Garaget i Münchenbryggeriet

  Comfort Racing Team flyttar in i garaget på Högalidsgatan i Stockholm

  1972 — Två Mini 1275GT byggs

  Comfort Racing bygger två tävlingsbilar av modellen Mini 1275GT.

  1974 — SM-guld

  En av de två Mini 1275GT tar SM-guld, körd av Lennart "Svart-Ola" Persson.

  Kataloger och egna produkter

  Under 1970-talet ger Comfort Racing årligen ut fullspäckade kataloger med trimdelar och biltillbehör. Företaget utvecklar även egna produkter, däribland HN1-panelen till Volvo Amazon.

  Förare och sponsring

  Comfort Racing anlitar förare som Sebastian Wrethagen, Bosse Fernström och Slim Borgudd, samt sponsrar ytterligare förare inom olika grenar av motorsport under 1970-talet.

  1975 - Verkstaden flyttar till Gislaved

  I Gislaved ligger lagret och postorderförsäljningen och hit flyttar verkstaden från Högalidsgatan.

  1976 — Volvo Amazonen

  Den idag kultförklarade Comfort Racing-Amazonen byggs.

  Mitten av 1980-talet — Verksamheten läggs vilande

  Den sista racerbilen ställs undan och företagets aktiva racingverksamhet upphör.

  2022 — Ny generation tar över

  Comfort Racing tas över av en ny generation, uppvuxna med företagets historier och minnen — inte ingenjörer, utan designers.

  2023 — Bilen återköps, smyckena lanseras

  Comfort Racing köper tillbaka den enda bevarade racerbilen, en Mini 1275GT. Samma år presenteras den första smyckeskollektionen, och varumärket inleder sitt nästa kapitel. 

• Volvo Amazon

  Idag är Comfort Racing ett smyckesmärke för kvinnor och män. Det här är originalmaterial ur vårt racingarv 1966–1980-talet — publicerat oredigerat, som det en gång skrevs.

  Denna artikel skrev vi 1977 i katalog Comfort - V 2-77

  "Den vackert gröna Volvo Amazonen, många har sett den på tävlingar mot slutet av banracing säsongen - 76 och många fler hoppas vi kommer att få se den på utställningar och tävlingar 1977.

  Det primära med Comfort Amazonen har egentligen aldrig varit att bygga en ren vinnarbil utan snarare att prova hur de tillbehör och trimningsbitar passande Volvo vi säljer fungerar i praktiken. Samtidigt ger det vår personal erfarenhet, för det är de som helt och hållet gjort i ordning bilen utom när det gäller vissa mekaniska bearbetningar som vi inte har verktyg att utföra själva. Med få undantag hittar du alla delar som nämns nedan i Comfort- V katalogen. Om de inte finns där beror det på att vi hade en representant i USA hösten 1976 och han hade en del godsaker med sig i bagaget och dessa har inte hunnit provas tillräckligt för att komma med i denna utgåva.

  När vi började arbeta med bilen var den registrerad, alltså en vanlig gatbil, med dragkrok. Denna sitter för övrigt kvar, då av klassningsskäl mycket litet är gjort för att lätta bilen. Mattor, baksäte och passagerarstol har tagits bort medan förarstolen bytts mot en Nomex-klädd tävlingsstol, Ridgard. Komplett störtbåge från Safety Devices har monterats och instrumenteringen kompletterats med varvräknare samt mätare för oljetryck, vatten och oljetemperatur. Instrumenten är av fabrikat VDO.

  Till motorn har vi använt ett vanlig 2 liters block och försett det med smidda Mahle kolvar. Original vevstakarna har riktats och vägts ihop med kolvarna. Vevaxeln är balanserad och på den monterades ett lättat svänghjul.

  För att vara säker på att klara oljeförsörjningen under de höga belastningarna det skulle bli frågan om monterades en B30 oljepump och Mocal oljekylare, 19 rader, och termostat. Till motorfästen har vi använt Volvos marina utförande som är styvare i gummit.

  Toppen är bearbetad från Volvocupstrimning med bl. a hårdare ventilfjädrar och större ventiler med motsvarande upptagning av kanaler och polering av dessa. Kamaxeln har vi fått prov från "ipd". Stötstänger och lyftare, här valde vi givetvis Sig Erson Special."

  "2 sr weber 48 DCOE svarar för bränsleförsörjningen via Mangoletsi insugningsrör. Före flottörhuset på respektive förgasare har vi placerat bränslereduceringsventiler för att få ett jämnare tillflöde utan skumning. detta är ett utmärkt komplement till "flojet" flottörventiler och mycket riktigt har vi inte haft problem bränslesystemet överhuvudtaget.

  För att bränslet skulle antändas så snabbt och säkert som möjligt vid exakt rätt tidpunkt monterades ett Mobelec E20 elektroniskt tändsystem.

  Växellådan har gjorts tätstegad med som original 4 lägen. På bakaxeln monterades Dana-Spicer diff-spärr och utväxlingen ändrades till 4,56. Denna har kunnat användas på samtliga banor bilen körts.

  Väghållningen har vi förbättrat genom att montera lägre och hårdare fjädrar samt "ipd" krängningshämmare både fram och bak. Vidare har vi förbättrat "rollcenter" genom att sänka infästningen av den övre främre bärarmen 30mm. I bakvagnen byttes alla bussningar av gummi mot utförande i nylon som vi själva svarvade. Detta styvar upp alla fjädrade delar såväl radiellt som axiellt och rörelsen inbördes blir väsentligt mindre vilket stabiliserar väggreppet högst avsevärt.

  För att trycka ned drivhjulen hårt i backen och därmed göra vägegenskaper och motor rättvisa monterades en vinge som är hämtad från en F 3:a. Detta eliminerar dessutom de överstyrningsproblem vi hade innan. Däcken är monterade på Speedline 6x13 tum, stötdämpare: Koni sport. Framspoilern är Amazon frontspoiler som dragits ned lite extra, denna är inte serieproducerad. Slangar från hålen i spoilern sörjer för frambromsarnas kylning. Som framgår av motorbilden saknas batteriet på sin ordinarie plats. Det är placerat i bakluckan för att jämna ut vikten eftersom Amazonen är relativt framtung. Vår vän Slim Borgudd har både varit med och gjort i ordning Comfort Amazonen och sedan rattat den i de praktiska proven. Slims erfarenhet från Formel 3 har givetvis varit en stor hjälp och vi tycker vagnen hävdade sig väl i hans händer de få tävlingar den hann starta mot slutet av banracing säsongen."

  Vad hände med Comfort Amazonen?

  Troligtvis tog Nettan över bilen för att sedan exporteras till Holland där den kördes i Volvo cup. Idag lär endast drivlinan finnas kvar. Vi byggde även om en Volvo 142 och en Mini1275GT

• Volvo dragster

  Idag är Comfort Racing ett smyckesmärke för kvinnor och män. Det här är originalmaterial ur vårt racingarv 1966–1980-talet — publicerat oredigerat, som det en gång skrevs.

  Lasse Nilsson bygger mini dragster

  Så här skrev vi 1977

  Ett av de mer uppmärksammade ekipagen inom dragracing i Sverige är ett av de minsta. Vi menar Lasse Nilssons lilla Volvo drivna dragster. Lasses burn-out wheelies och snabba repor hör till de mest publikknipande inslagen trots alla Funny Cars, Top Fuelers, Pro Stocks och vad de nu heter.

  Comfort har fått förtroendet att gå in som Lasses sponsor och vi kommer tillsammans att testa delar i dragsterns B 20 motor för de speciella krav som ställs inom dragracing.

  Intresset att bygga minidragsters med i första hand Volvo motorer, de anses mest ekonomiska att åka med, är så stort att vi med Lasses hjälp gjort en enkel beskrivning hur ett bygge går till. Varsågod, det är bara att sätta igång!

  Vad du behöver:

  1. En absolut horisontell arbetsbänk minst lika lång som ramen. Fixeras med vattenpassinmätning.

  2. Vattenpass minst 500 mm.

  3. Lod.

  4. Ställbar vinkel (av ett par plana brädbitar) med ca 500 mm sida.

  Du börjar lämpligtvis med att bocka till alla rör som skall användas. Störtbur samt bakre ramsluten. Motorn bultas ihop med brandvägg, kopplingskåpa och växellåda. En fast distans, lika lång som den tänkta kardanaxeln bultas mellan låda och bakaxel. Hela denna enhet ställs upp på arbetsbänken och fixeras så att rätt höjdmått erhålles, dels vid vevaxelns framkant (kolla med tråget, 50 - 60 mm minimum frigång) dels vid bakaxelcentrum så att detta hamnar vid den radie motsvarande de hjul som skall användas.

  Observera att radien skall gälla vid lågt ringtryck, 2 - 3 hg, samt full viktbelastning. Lasse vet, han är en av Sveriges mest storvuxna dragförare - i minsta dragstern.....
  
  Motorn/bakaxel fixeras även till en med tuschpenna eller snöre markerad mittlinje på bänken. Placera klossar vid framfjädringens tänkta infästning, vid brandväggen samt vid ramslutet i bakkant. dessa skall ha den höjd du avser att ha som markfrigång på de olika punkterna.
  
  Lägg ut de två bottenrören och värm/bocka vid brandväggen tills rätt mått erhålles fram/bak. Fäst nedre bakre ramslutet till ramrören med hjälp av rörstyrningar med god passning. Förfar på samma sätt med de båda övre ramrören. Böj bakom brandväggen till en höjd med förarens axelparti.

  "Loppa" fast vertikalt rör vid brandväggen. Elsvets med elektrod 4800 OK. Sätt de båda "ryggstöden" på plats. Placera in bakaxelfäste med stödrören. Värm nu de båda övre och undre ramrören strax framför brandväggen och böj dessa inåt så att du får önskat mått i framkant. Röret för fjädringen kan nu placeras in. De smala vertikal- och snedstagen från brandvägg och framåt står på tur härnäst. Därefter är det störtburens tur att komma på plats. Till sist tvärstagen, växellådsfäste, fäste för styrsnäcka, push-bar m.m. Ritningen bör ge dig en god uppfattning hur det hela kan se ut.

  Nu är det bara att ta fram TIG-aggregatet och svetsa ihop det hela. Börja med störtbur och arbeta sedan växelvis i symmetri från sida till sida framåt. När det hela är klart passar du in framvagnen, placerar ut fästen för motor, tankar, sele, etc., samt borrar hålen för bakaxelfästet i ramplattan med 0,1 mm passning till bulten. Därefter tar du fram aluminiumplåten och börjar med karossen, här gäller det bara att ta det lugnt och försiktigt. Utförandet kan du göra efter egna önskemål, vi har aldrig sett två helt identiska.

  Vad som vidare skall nämnas är att under hela rambyggets gång är viktigt att du ofta kollar parallellitet och vinklar med pass och lod. Var även mycket noggrann med passningen mellan rören. Det är bäst att du gör urtagen i en fräs, då blir risken för svetskrympningar minimala och givetvis även risken för att det hela drar sig.

  Detta har inte varit en ren byggbeskrivning men vi hoppas att du fått inspiration och information nog att sätta igång för svårt är det ju inte.

  Framvagn komplett med spindlar kommer vi att kunna leverera till ett pris av ca 2000 kronor, leveranstid 6-8 veckor efter order. Lämpliga motordelar för Volvo 2 l hittar du i katalogen.

  Artikel från Comfort Racing 1977.

• Bromsning av en...

  Idag är Comfort Racing ett smyckesmärke för kvinnor och män. Det här är originalmaterial ur vårt racingarv 1966–1980-talet — publicerat oredigerat, som det en gång skrevs.

  Bromsning av en racingmotor mitt i Stockholm på 70-talet
  
  1972 jobbade jag på Comfort Racing. Vi hade en verkstad i det gamla Munchenbryggreriet på Söder mälarstrand. Fantastisk utsikt över Riddarfjärden som i dagsläget är värd miljoner. Företagets ägare Hasse Nyström, (av personalen kallad " MR Gearknob" eftersom han hade tjänat sina första slantar på att importera och sälja tusentals växespaksknoppar i ädelträ med emblem som var väldigt populära vid denna tid) ansåg att en bromsbänk var vad teamet behövde. Sålunda inhandlade han en dylik från vid en konkursaktion gällande en lastbilsfirma. Bänken monterades i verkstaden och avgasröret drogs rakt ut genom väggen mot Riddarfjärden.

  Vi trodde att närmaste granne var ålderdomshemmet på Högalidsgatan och de var ju döva allihop. Vattentanken utgjordes av ett oljefat som monterades i takhöjd i bromsrummet. Vattnet räckte i ca: 3 minuter så det gällde att snabba på. En intensiv period av motorbromsningar inleddes och ljudet mot Riddarfjärden var öronbedövande, men ingen klagade. Förmodligen p.g.a. att vi jobbade mest på dagtid.

  Inför en SM-tävling hade jag fått en ny Longmantopp, infraktad från UK som handbagage via en flygvärdinnekompis. Motorn blev klar sent torsdag kväll och det var bråttom. Äh, va fan - Vi kör ingen hör något. Sålunda satte vi igång med ett antal fullgasbromsningar för att ställa in tändning och blandning. Vid tvåtiden på fredagsmorgonen tycker min mekaniker Berra, även kallad "Durty Burtil", att det är nog ( f.ö. är Berra densamme som skötte Avons däckservice åt Emma i depåerna).

  - En bromsning till bara, replikerar jag. - Ok, vi kör. Berra drar upp på fullvarv och jag står och vrider på fördelaren och 8000 varv vrålar ut över Riddarfjärden. Jag tittar upp och ser en snubbe i morgonrock och tofflor som förtvivlat försöker få kontakt med Berra som sköter gas/vattenreglage iförd hörselskydd.

  Klockan är runt halv tre natten till fredag. Vi tror att det inte bor några människor kvar i det gamla bryggeriet och våra närmaste grannar, mc-gänget Sofia Hogs, har för länge sedan rökt så pass många holkar brass att de varken hör eller ser. Avgasröret är draget rakt ut genom väggen mot Riddarfjärden. Motorn vrålar runt 8.000 varv och jag släcker lyset för att kolla att avgasröret har den rätta körsbärsröda kulören som visar på rätt bränsleblandning.

  Både Burtil och jag är försedda med hörselskydd. Jag är inte riktigt nöjd med färgen på röret och slår av för att sätta i ett par steg mindre huvudmunstycken. Då ljuset återkommer ser jag en vålnad bakom Burtil. Där står en snubbe med rufsigt grått hår iförd en sån där gammaldags blå/vitrandig morgonrock och med tofflor på fötterna. Han försöker få kontakt med den lomhörde Burtil. Jag tecknar åt Burtil att vända sig om och att stänga av alla kranar, fläktar och annat som hör till bänken.

  -"Grabbar" säger snubben, jag gillar det ni håller på med i och för sig, men jag knegar på Posten och skall upp vid sex i morgon bitti. Jag råkar bo i den gamla vaktkuren här på bryggeriet och mitt sovrumsfönster är två meter ovanför ert avgasutsläpp. Kan ni inte lägga av för i kväll så är ni bussiga? Vi kände oss lite lätt skyldiga och lovade att sluta, men då han gått kom vi på att han hade att göra minst tre fyra minuter innan han vilade i sin paulun. Så vi bytte snabbt huvudmunstycken och drog en repa till. Nu antog avgasröret den där rätta ljusröda färgen som indikerar rätt förbränning. Hoppas snubben somnade sött och inte kom för sent till brevutdelningen.

  Av Zeb